Den jag skulle vilja träffa nu är min älskade mormor   

Imorgon är det 5 år sen hon gick bort och det är det värsta man kan vara med om att sitta på vak och se hur hon driver längre  och längre bort från oss. 

Min mormor var speciell men hon var min stöttepelare, hon var den jag kunde prata med, få råd av. Jag var det enda barnbarnet som stod henne närmast och brydde sig om henne. Hon hade 10 barnbarn (jag är inkluderad) men det var bara jag som var till henne dagligen innan jag flyttade ifrån min hemstad fast att hon hade 5 barnbarn som bodde i närheten.

Men saknaden är stor och jag kan känna den sorgen fortfarande. Ibland när jag är ute och går på kvällen så brukar jag "prata" med henne och det brukar kännas bättre för jag inbillar mig att hon finns här och lyssnar/ser mig och sina barnbarnsbarn.

Så imorgon blir det att tända ljus för mormor eftersom jag inte kan gå till graven och sätta blommor eller tända ett ljus