Vi önskar er alla en glad påsk. Hoppas att påsken har/är bra för er alla.

Min har väl varit sådär. Jag längtade bara hem pga barnen. Vi åkte till mina svärföräldrar och åt mat där men som vanligt så får man stressäta upp maten då H ska hålla på och bråka med L hela tiden så man blir oxtokig tyvärr.

Fick till slut huvudvärk av dem och den verkar inte ge sig i första taget.

Nu är dem lugna då L får kolla på Netflix och H fick ta plattan.

Imorgon står klippning för barnen i alla fall så det blir en lugn dag imorgon.

PS) Glöm inte att dra fram klockan 1 timme då det är sommartid inatt.

Jag måste nog säga att hemma är min favoritplats . Jag är riktigt hemmakär visst tycker jag om att åka bort och sånt men om jag ska välja mellan att stanna hemma eller åka till svärföräldrarna så väljer jag hemma. Det är ju sån underbar känsla att bara vara, kunna göra vad man vill. Jag är sällan själv hemma så när sambon tar med sig barnen ut på landet så njuter jag av fulla muggar av det. Njuter av tystheten   

Idag sluatde jag halv 2 men skulle ha slutat kl 14 men jag tog ut rasten på slutet. Jag har ju ett vikariat på en förskola och idag hade vi bara 4 barn så man kände sig lite överflödig tyvärr men rätt skönt också men nästa vecka kör vi igång med full styrka igen och det blir roligt. Jag trivs som fisken i handsken och det är så underbara barn där så det känns så roligt att gå till jobbet   

Nr jag slutade så hämtade min sambo och barn upp mig på jobbet och så drog vi iväg till lek o bus landet där ungarna fick springa av sig lite. Sen drog vi till McDonalds och åt hamburgare innan vi åkte och handlade lite godis, våffelsats (våffeldagen imorgon) och lite annat smått o gott   

Så nu på kvällen har vi lite mys med godis, läsk och Netflix   

Måste också säga att vi såg små söta kycklingar som hade kläckts den 21 Mars när vi var och handlade på ICA Stormarknad Universitetet. Jag ska lägga in bild på dem sen jag lovar   

Då har jag kommit till mina största misstag och egentligen är det bara 1 misstag jag har gjort och det är att jag har alltid varit för snäll och inte vågat säga emot eller gett tillbaka när det har behövts utan jag har bara tagit skiten och ruskat av mig det. Det har lätt till att jag inte litar på någon, jag berättar inget hur jag känner mig för någon utan jag stänger in det inom mig.

Jag försöker öppna upp mig men det är ju som sagt lättare sagt än gjort    

Ni kommer aldrig tro detta men min sambo ÄR min första kärlek och förhoppningsvis den enda och sista kärleken.

Han är underbar, snäll, smart, empatisk men ibland kan bli tokig på honom och det kanske ni kommer få läsa om här i bloggen när jag måste släppa ur lite ånga   . 

Den jag skulle vilja träffa nu är min älskade mormor   

Imorgon är det 5 år sen hon gick bort och det är det värsta man kan vara med om att sitta på vak och se hur hon driver längre  och längre bort från oss. 

Min mormor var speciell men hon var min stöttepelare, hon var den jag kunde prata med, få råd av. Jag var det enda barnbarnet som stod henne närmast och brydde sig om henne. Hon hade 10 barnbarn (jag är inkluderad) men det var bara jag som var till henne dagligen innan jag flyttade ifrån min hemstad fast att hon hade 5 barnbarn som bodde i närheten.

Men saknaden är stor och jag kan känna den sorgen fortfarande. Ibland när jag är ute och går på kvällen så brukar jag "prata" med henne och det brukar kännas bättre för jag inbillar mig att hon finns här och lyssnar/ser mig och sina barnbarnsbarn.

Så imorgon blir det att tända ljus för mormor eftersom jag inte kan gå till graven och sätta blommor eller tända ett ljus   

Mina rädslor

Jag har inte haft några rädslor överhuvudtaget innan jag fick barn men nu har jag återkomande tankar när jag går över en träbro "tänk om den skulle brista och vi hamnar i t ex vattnet" så jag försöker att undvika att gå på träbroar. Värst var när vi var i Karlslund och barnen ville luta sig mot räcket för att kolla i vattnet och jag tänkte bara hoppas räcket håller för annars måste jag hoppa i i det skitiga vattnet. Jag kan även få dem tankarna när jag är själv och går på en bro så det behöver inte när barnen är med.

En annan sak är stegar men det vet jag inte om det är rädsla men jag hatar att stå på stegar för höjden, jag är inte höjdrädd men jag har en väldigt stor respekt för höjder. Karuseller som går högt det är jag inte rädd för men just stegar. När man tänker efter så är det lite löjligt